Jag ar last!

Superlativerna kanske inte alltid haglar, men jag ar last och kommenterad pa kapitel1. Kanns battre an de molande tystnaden tidigare.
Jag har lart mig nagot om kritik de senaste dagarna, da jag fatt respons pa de forsta kapitlen av min deckare. Nummer ett ar att lasa men inte svara forran man hunnit tanka efter och lasa om kritiken en andra gang. Aldrig reagera i affekt, for kritikerna har oftast ratt. Sa ar det faktiskt. Daremot kan man ju inte skriva om exakt hur manga ganger som helst. I alla fall inte utan lite tid emellan gangerna. Jag tanker andra de uppenbara felen och sedan ga igenom allt igen nar deckaren ar klar. Lysande.