Arbetslös

Jag har nästan aldrig varit arbetslös. Och det var dessutom länge sedan sist... Men nu, i 2000-talets depressionsår så ser det mörkt ut. Om ett par veckor står jag antagligen på Arbetsförmedlingen och förklarar läget. Borde jag vara superledsen eller se fram emot att för första gången på decennium få sova på morgonen? För att inte nämna hinna skriva, mitt ständiga sorgebarn.