söndag 30 november 2008

Bättre och bättre

Hittills tycker jag väldigt bra om Kapitel 1, det blir bättre och bättre:
* Dels får man intressant respons på sitt arbete - och inte bara ris, konstruktivt eller inte. När man vet både de starkare och svagare punkterna blir det lättare att bearbeta vidare.
* Dels hittar jag jättespännande författare som jag vill läsa i framtiden, exempelvis Oksana Johansson, tror jag hon hette. Jag tänker följa hennes bok om en ung rysk tjej i Sverige med stort intresse.
* Dels tror jag faktiskt att en del av oss, förhoppningsvis är jag bland dem, kommer att bli uppmärksammade och utgivna på det här sättet.
* Jag är också övertygad om att fler böcker blir skrivna tack vare Kapitel 1. Kanske av folk som inte skriver så bra - men av människor med intressanta saker att skriva om. Jag önskar jag var förläggare och fick grotta ner mig i detta.

Längtar efter semester

Jag längtar så efter min semester om ett par veckor. Det ska bli så skönt!

lördag 29 november 2008

Manustävling

Tips till er som skriver för barn:
"Film i Västernorrland utlyser en manustävling till en kort barnfilm.Avsikten är att vinnande bidrag ska omvandlas till en barnfilm på c:a 10 minuter. En jury kommer att bedöma inlämnade manus och minst ett bidrag väljs ut för planerad produktion. Vinnande manus ska spelas in i Västernorrlands län. Första pris: 10 000 krRegler• Filmen ska vara högst 10 minuter lång. Det innebär ett filmmanus på c:a 10 sidor.• Formen får vara fiktion med skådespelare eller animerad film.• Tävlingsbidragen lämnas in anonymt, så endast titeln får skrivas på försättsbladet. • Författarens namn, adress, födelsedatum, adress, e-post samt telefonnummer anges på ett separat dokument tillsammans med filmens titel.• Manus ska vara skrivet med vedertagna formatregler för filmmanus.Manusmall kan du skicka efter från oss!OBS: DEADLINE för Manustävling för barnfilm är framflyttad till 1 maj 2009.Skicka ditt bidrag till”Barnfilm 08, Film i Västernorrland,Magasinsgatan 12, 3 tr, 852 34 SUNDSVALLEller maila pdf eller wordfil till: film.vnorr(a)fiv.lvn.seInformation: 060-15 54 25"

torsdag 27 november 2008

På väg tillbaka.

Jag har köpt flygbiljetter till Marocko. Den här gången ska jag ladda upp med skrivblock och kamera för att kunna dokumentera alla intryck. Jag vill använda mig av dessa färska känningar till min deckare! Så det så.

måndag 24 november 2008

Gillade novellen

Jag visade en novell jag skrivit till Umeås novelltävling för en av mina skrivargrupper och de gillade den! Det känns så fantastiskt uppmuntrande. Jag tycker själv om den, men trodde att de skulle reagera negativt på språket. Jag fick lite pointers som var kontruktiva, men ibland betyder det så mycket att få lite vänliga ord också.

söndag 23 november 2008

Upp ur leran!

Skrivandet känns rätt bra. Det har varit lite tungrott ett tag nu, som hela livet i och för sig är så här på hösten. Nu känner jag mig på gång och energisk igen.
Jag tror att jag delar ett problem med många andra som skriver: Jag har jättemycket idéer. Men man måste begränsa sig. Fullfölja. Avsluta. Det är tricket. För det finns så otroligt många som skriver bra, något färre avslutar sina projekt. Man måste höra till den gruppen. Till fullföljarna. Även om det finns så många andra saker man vill skriva om.
Tack Gud för att skrivartävlingar finns när man inte har något förlag som kan ge deadlines, uppdrag och begränsningar.
Publicerad eller inte kommer jag nog att skriva böcker resten av mitt liv. Det känns som jag passerat en vägbula nu. Opps. Jaha, nu är jag på den sidan skrivandet.

Mmm

Alla, som liksom jag, skickat in bidrag till Nordisk romanpristävling kan glädja sig åt att vinnarna outas i januari.

http://www.hemmetsjournal.se/Nytt-pa-sajten/Sajtnytt_reportage/Tack-for-alla-bidrag-till-romantavlingen/

onsdag 19 november 2008

Hellre roman

Jag tror att det är mer njutbart att skriva en roman än en deckare, eftersom det är mer fritt. Jag tror också att det är viktigt att avsluta projekt. För det är mer kontruktivt att skriva om och stuva runt än att ha ett ongoing projekt som aldrig tar slut.

tisdag 18 november 2008

Vill röja

Jag vill röja undan allt på jobbet och fokusera på att få klart. Men det går inte tillräckligt fort just nu. Förhoppningsvis lossar det snart.

Kapitel 1 igen

Kapitel 1 är den intressantaste skrivarsidan just nu. Innan jag gick med hade jag betänkligheter inför att kanske göra mitt manus ointressant eller kopierat eftersom det legat ute. Jag tror inte det är någon större risk i någondera av fallen. Folk är för förtjusta i sina egna idéer och sitt eget sätt att skriva för att snegla mot mig. Och det är för många blivande författare på Kapitel 1 och för få som vill läsa andra för att förlagen skulle kallna av den anledningen. Tror jag i alla fall.

En sak jag märkt på Kapitel 1 är att aspirerande författare främst ser på språket. Det ska vara vackert. I och för sig är detta ingen nyhet. Folk som inte blivit publicerade har en tendens att racka ner på Camilla Läckberg och Liza Marklund för att de inte skriver tillräckligt bra. Det är konstigt. Vem sa att språket är viktigast i en kriminalroman? Om än aldrig så vackert måste det ju finnas en bra intrig. Det är det viktigaste i en deckare enligt min mening.

måndag 17 november 2008

Det känns som att jag kommit i gång med skrivandet av min deckare igen. Det är jag glad för. Den här gången vill jag avsluta den en gång för alla. Så att jag kan börja skriva på något nytt.
I dag ska vi i skrivargruppen stämma av igen.

Underbar dag.

Ny vecka igen och det känns jättebra!

lördag 15 november 2008

Boktips

Sverige har fatt en egen Miss Marple.
Namligen Gertrud.
Ga in pa Kapitel1 och las Robert Warholm

Jag ar last!

Superlativerna kanske inte alltid haglar, men jag ar last och kommenterad pa kapitel1. Kanns battre an de molande tystnaden tidigare.
Jag har lart mig nagot om kritik de senaste dagarna, da jag fatt respons pa de forsta kapitlen av min deckare. Nummer ett ar att lasa men inte svara forran man hunnit tanka efter och lasa om kritiken en andra gang. Aldrig reagera i affekt, for kritikerna har oftast ratt. Sa ar det faktiskt. Daremot kan man ju inte skriva om exakt hur manga ganger som helst. I alla fall inte utan lite tid emellan gangerna. Jag tanker andra de uppenbara felen och sedan ga igenom allt igen nar deckaren ar klar. Lysande.

Komma ihåg!

Det finns tydligen en engelsk motsvarighet till kapitel1 som heter www.authonomy.com
Jag måste komma ihåg att kolla in den. Ibland undrar jag varför jag vill bli författare. Jag antar att det är för att man upplever att man har något att säga och för att man i viss mån njuter av att säga det. Men det måste vara jobbigt också.

Tråkigt.

Det är lite tråkigt att man bara försvinner på Kapitel1. Varför ska man då vara där? Jag vet att mina kapitel blivit lästa eftersom jag får kommentarer på andra forum. Men uppenbarligen vill de som läser inte logga in för att ge betyg eller skriva kommentarer. Det är konstigt.

Läs mig!

www.kapitel1.se/petronella-simonsbacka/dodligt-mod
Läs mig, recensera mig och säg vad ni tycker!
Jag är en av dem som lagt upp ett par kapitel av min deckare på den nya sidan Kapitel 1.

tisdag 11 november 2008

Botar deppighet och mörker

Man blir faktiskt glad av att skriva!

På G!

I går började kursen och fast jag bara skulle skriva tio minuter var det väldigt motigt. De skrevs, men efter midnatt. Ganska rejält efter midnatt. Fast med de tio minuterna jag skrev på spårvagnen blev det en liten berättelse. Som en mininovell eller början på något nytt. Fast den storyn är så sjuk att jag tvivlar på att den kan bli längre. Den fick Kafkas insektsberättelse att verka normal.

måndag 10 november 2008

Skrivbok inköpt

Jag köpte en ovanligt billig skrivbok strax innan lunch och slog till på en gammeldags glosbok också. Kan vara bra att ha till franskan, tänkte jag. Det har gått bra på jobbet i dag och det känns skönt att arbetsdagen snart är slut... Jag ska ju hem och skriva i tio minuter.

Aktuella skrivartävlingar!

"Sverige, Sverige fosterland? Hur är det att komma från ett annat land, med andra traditioner, andra värderingar? Hur mångkulturellt är Sverige idag, hur öppna är svenskarna? LL-förlaget utlyser en synopsistävling om Sverige i dag. Texten ska vara skönlitterär, skriven för vuxna, och vi söker texter med mycket humor och svärta. 25 000 kronor utgår till en vinnare. Vi vill ha synopsis på minst 5 000 tecken samt provkapitel av valfri längd. Märk kuvertet ”Tävling” och skicka in det senast den 31 december 2008. Tävlingsbidragen är anonyma tills vinnaren utses, skriv därför ditt namn i ett medföljande förseglat kuvert."

"Barn behöver berättelser! Mitt i vårt högteknologiska, självförverkligande, shoppande och bloggande samhälle lever barn som inte riktigt får chansen att vara sig själva. Fler än vi tror växer upp med en förälder som har missbruksproblem." "Skicka ditt manus till Libris förlag Box 1213 701 12 Örebro Märk kuvertet "Du är inte ensam" Författarens namn och kontaktuppgifter ska vara i ett eget kuvert, prissumman är 50 000 kronor och manuset ska vara hos Libris senast 30 maj 2009.

söndag 9 november 2008

Kursen börjar!

I dag börjar kursen och dagens uppgift är att skriva i tio minuter, samt att köpa nya, fina skrivböcker. Det kommer inte att bli svårt. Har mycket att göra på jobbet i dag, men det känns skönt. Jag hatar när man kommer tomhänt på måndagen och får börja jaga. Nu vet jag i alla fall vad jag tänker göra. Så någon jäkla ordning ska jag nog ha innan dagen är över.
En uppgift som kommer snart är att bestämma vad man ska skriva. Jag måste nog satsa på min deckare, fast jag är sugen på att skriva ännu en romantisk följetong. Fast jag har ju precis blivit refuserad av Allers och jag har ett bidrag i Hemmets Journals romanpristävling. Det kanske räcker så. Dessutom vill jag slutföra min deckare. Den är klart bättre, litterärt sett. Fast jag gillar ren underhållningslitteratur. Det är inget jag skäms för att läsa, skriva eller drömma om en framtid inom. Jag vill göra människor glada.
Jag har inte kommit långt med mitt skrivande. En nybörjare är jag, som tar sina första steg. Men jag känner mig på väg. Just nu tänker jag också mycket på att kanske börja studera igen. Jag är sugen på att få nya arbetsuppgifter som ger mig nåt att bita i. Ju svårare ju bättre. Jag vill räkna komplicerad matte, göra ekonomiska redovisningar eller svänga mig med juridik. Men jag vill inte bli kirurg. Där går gränsen. Det kan jag inte ens drömma om. Det är ju livsfarligt.

fredag 7 november 2008

Skrivande är bra...

... men livet är det viktigaste.

torsdag 6 november 2008

Refuserad

Mitt följetongsförslag till Allers (med synpops och första kapitlet) refuserades i går. Det var ett ganska uppmuntrande brev "Det jag läst är mycket välskrivet och motsättningen mellan huvudpersonerna är intressant. Tyvärr passar romanen dock inte i Allers. Lottas liv ligger alldeles för långt från våra läsares!" Det är bra när man får en förklaring som man kan förstå. Nästa gång jag skickar något till dem blir det en berättelse som jag tror passar dem bättre. Uppenbarligen är jag just nu för chick lit för dem.
Ni som fortfarande väntar på svar: Det kanske är bra, för då funderar redaktörerna ju fortfarande!

Fokusera

De 4000 ord jag hittills skrivit under Nanowrimo är inte så tillfredsställande. För det spretar så. Några ord på den ena berättelsen, några ord på den andra, några tankar emellan, privata reflektioner. Orden hör helt enkelt inte till samma berättelse och jag blir bara frustrerad av detta. Från och med nu, eller i alla fall från och med nästa vecka då kursen startar, ska jag fokusera på en berättelse i taget. Det känns tillfredsställande att komma igång ordentligt med en berättelse. Då blir det enklare att fortsätta skriva. Det känns fantastiskt att avsluta också. Det har jag bara gjort ordentligt en gång och vill gärna göra om det... Så fokusering är lösningen.

Kurs i rätt tid

Jag ser fram emot Skriv varje dag-kursen som jag börjar nästa vecka. Det är en typisk sådan energikick-grej som jag behöver nu när det börjar bli kallt, motigt och omotiverat!

onsdag 5 november 2008

Obegripligt

Jag kan inte för mitt liv förstå varför det ska ta emot så att sätta sig och skriva. Jag älskar ju att skriva och har gjort det hela mitt liv. Så varför allt detta vandrande kring den heta gröten. Varför är jag så beroende av deadlines och tidsbrist för att kunna jobba? Herregud. Jag måste ju lura mig själv för att uppfylla min egen dröm!

Mot fiket!

I dag har jag återigen släpat med mig laptopen i väskan, i hopp om att kunna sluta i tid och bege mig till första bästa café med latte och eluttag. Det finns ett jättetrevligt café som uppfyller de specifikationerna och inte ligger långt ifrån min bostad. De har massor av eluttag vid nästan varje bord. Det måste ha varit kontor där en gång i tiden, för det brukar verkligen inte finnas eluttag på caféer. Jag vill bara avsluta allt jobb nu, bra, klart och tidigt.

Tankar

Shit. Jag borde verkligen skriva kärleksromaner, för jag har så mycket idéer till sådana. Fast ett problem är att man inte vet vad man är bra på förrän läsarna reagerar, så att säga. Bra exempel på vad jag menar är Agatha Christie, som skrev fantastiska deckare - men också några riktigt usla kärleksromaner. Allas vår älskade Astrid Lindgren skakade själva klotet med sina barnsagor, men hon var faktiskt inte bra på att skriva för vuxna. Dessa fantastiska författarinnor kan inte ha vetat att deckare respektive sagor var deras genre förrän de märkte responsen. Annars skulle de knappast lagt ner så mycket tid på att skriva inom andra områden - böcker som nu är glömda.
Om man är okänd och outgiven har man inga läsare som kan reagera. Både Agatha Christie och Astrid Lindgren var tillräckligt bra för att få också sina nu mindre älskade och ihågkomna böcker antagna av förlag. Många kanske aldrig vet varför de refuseras och kan då inte förändra sig.
Jag intervjuade en författare vars bok släpptes i går kväll. Han hade sinnesnärvaro nog att på egen bekostnad låta lektörer gå igenom hans bok ett par gånger och därefter göra förändringar. Det är nog rätt vettigt tänkt, tror jag.
En av mina idoler är Sigge Stark. Hon måste ha gjort många människor glada.

tisdag 4 november 2008

Rör på sig

Staplarna rör sig inte fort, men de rör på sig!

måndag 3 november 2008

Ska tänka positivt

Från och med nu ska jag tänka positivt om jag så måste meditera för att åstadkomma det.

söndag 2 november 2008

2800 ord

I dag och igår har jag skrivit 1400 ord per dag. Det känns bra och jag ska registrera det på Nanowrimo så fort jag räknat ut hur man gör!
Jag har ärligt talat främst skrivit in anteckningar från en anteckningsbok som jag kladdat i då och då. Men sådant måste också göras och tar ganska lång tid. Men det är kul, för olika texter hör till eller bildar olika projekt. Så det är rätt kul att liksom börja på en massa olika historier nu. Nanowrimo är ett kul projekt.
Fick dessutom goda nyheter. Skriv varje dag-kursen blir av. Det ska bli jättekul. Om jag väl kommer igång nu i slutet av detta år ska jag aldrig lägga av.