Tid att tänka

Jag har haft tid att tänka. Kanske överraskar livet mig igen, med ett journalistjobb någonstans till exempel. Men jag vill helst stanna i Göteborg eller trakten runtomkring. Och jag vill nog starta eget, om det är möjligt. Hmm. Vi får väl se vad som händer, men jag leker i alla fall med idéen.

Arbetslös

Så då har stunden jag fruktat kommit. För första gången på tio år som journalist är jag arbetslös. Shit, vad gör man?

Sista dagen

Håller fast vid uppoffringen, men äter rätt mycket glass just nu. Orkar jag sluta med det också? Vad kommer jag då hitta på för att få socker in i kroppen? Jag har börjat sockra yogurten, i och för sig är den väl sur, men ändå...
För övrigt så läser jag Writers Digest just nu och känner mig väldigt upppiggad av den. Konkreta råd, riktiga människor. Kul!
Det är sista dagen på jobbet idag. Ikväll har jag en biljett bokad till en weekendresa till Skottland. Den bokades för länge sedan, för att träffa vänner jag aldrig träffar. Nu vill jag inte åka längre. Känns bara jobbigt. Så mycket andra grejer har hänt.

Korsgooglande

Jag intervjuade en författare idag som jag naturligtvis googlat ordentligt innan jag träffade honom. I slutet frågade han om mitt skrivande, eftersom han googlat mig. Vad gjorde folk innan internet?
För övrigt tänker jag nog starta en ny blogg snarast kallad Mitt fantastiska liv eller liknande. För jag är trött på att piska mig själv och gnälla över att inte räcka till. Nu är det glamour som gäller.
Jag saknar inte ens godis-chips-alkohol.

Åt rätt håll

Jag hann rensa garderoberna. Det är en bra start! Och jag håller fast vid godis-chips-alkohol uppoffringen. Dock unnar jag mig glass och ser till att äta jättebra så att jag inte blir för sugen. Faktiskt var jag lite mer energisk igår kväll. Det kanske var den extra måltiden jag klämde in vid i slutet av arbetsdagen för att inte falla för frestelser på vägen hem.
En sak är säker. Man kan aldrig ändra det förflutna, men varje dag kan man försöka förändra sitt återstående liv.

Uppmuntrad!

Stärkt av denna (möjligen helt slumpartade) omedelbara behovstillfredsställelsen ska jag gå hem tidigt och städa hela lägenheten i dag. Den ska skina av hemtrevnad när jag är klar!

Nummer ett

Jag vet inte om det har någon koppling, men jag fick precis en spännande nyhet. Jag blev erbjuden ett nytt och oväntat uppdrag. Jättekul och uppmuntrande precis när jag kände mig som mest grå och nere! Jag räknar detta som kompensation för godisuppoffringen!

Balans

I lägenheten måste man alltid kasta ut något för att något annat ska få plats. Något gammalt man inte behöver längre, kanske trasigt eller vad som helst, får ge plats för något skinande nytt som man bara måste ha.
Jag funderar på om det inte är samma sak med mig.... Jag vill ha så många bra, nya saker att jag nog måste rensa ut något gammalt och dåligt för att få plats.
Jag testar i dag genom att helt slänga ut tre saker: Godis, chips och alkohol. Då har jag plats för tre nya och bättre saker. Får se vad som kommer till mig. Jag offrar fett, sött och sövande för det jag hoppas ska bli saker som innebär mer energi, möjlighet och glädje.

Arbetslös

Jag har nästan aldrig varit arbetslös. Och det var dessutom länge sedan sist... Men nu, i 2000-talets depressionsår så ser det mörkt ut. Om ett par veckor står jag antagligen på Arbetsförmedlingen och förklarar läget. Borde jag vara superledsen eller se fram emot att för första gången på decennium få sova på morgonen? För att inte nämna hinna skriva, mitt ständiga sorgebarn.

Tillbaka igen!

Så då är jag tillbaka i Sverige igen på riktigt. Inte bara mellan resor. Nog för att jag vill ha fler. Men nu är det dags att försöka ta tag i mitt skrivande och mitt jobb igen!

Ute och reser

Jag lade uppenbarligen inte tillrackligt mycket tid pa mitt manus, for att jag var sa sugen pa att bli klar. For att jag var radd for att aldrig bli det. Och nu kommer jag att bli refuserad av hela varlden. En hel del refuseringar har det redan blivit. Men man lar sig val.
Ar fortfarande ute och reser.

27 juni

Har varit ute och rest. Ar fortfarande ute faktiskt. Herregud.

Ingen ordräknare

Försökte få in en ny ordräknare, men det fungerade inte. Kanske lika bra, för jag lär inte hinna skriva något på ett tag. Just nu sitter jag på ett hotell i Malmö och väntar på att tiden ska gå så att frukostserveringen öppnar och så att jag kan komma med bussen ut i Europa. Det ska bli väldigt roligt.

Elvis och tåg

Sitter på centralstationen och hör Elvis sjunga Don´t be cruel. Man blir så glad av rytmen i den låten, trummorna.
Just exakt nu 6.45 på morgonen och arbetslös i augusti känner jag mig så fri.
Fri att försöka flyga.

Det krävs nog en ganska lustig mix av bra och dåligt självförtroende och bra och dålig självkänsla för att bli en fantastisk författare. Jag undrar om det finns så många journalister som är författare snarare för att de är lätta att jobba med än för att de är vana att skriva mycket. Om jag var förläggare skulle jag få kramp av folk som inte förstår begreppet "kill your darlings". Ja, det gör ont att måste döda det man tycker bäst om, men läsaren är viktigare är någon annan. Barmhärtighetsmord.

Nya kapitel

Jag hoppas att en ny kapitelindelning gör den här kriminalromanen lättare och mer behaglig att läsa!

Papper

Har massor att skriva på jobbet, men också en morot. Nyss köpte jag en tjock bunt papper och några A4 kuvert. Medan jag blir kvar och skriver när klockan klämtat slut ska jag skriva ut manuset igen. Kanske med fler kapitel och kapitelrubriker.
Tiden går så fort. På fredag reser jag till Krk.

Tack Mazetti!

Inte för att jag tror att du råkar läsa min blogg, men tack för att du skriver så jäkla korta kapitel. Jag gör också det, och det FÅR man bara inte göra. Bläddrade igenom Grabben i graven brevid som jag läste för länge sedan och kapitlen är ju askorta. Du har fått mig att inse att det inte finns några regler. Tack! Nu struntar jag i hur man ska göra. En redigering som tar mig sex månader tillbaka i tiden, men vad f-n. Det kanske blir lite mindre förvirrande att läsa mitt manus om jag har de kapitelindelningar som jag ursprungligen censurerade för att man bara inte KUNDE ha det så.
Eller så blir det ännu värre. Får väl se.

Grattis Udda!

Stort grattis till Sara Lövestam som vann Bok-SM med romanen Udda.
Jag hoppas att de andra finalisterna, Christoffer Carlsson, Kjell-Åke Hansson, Ricardo Canto Leyton och Ingegärd Bylund blir antagna och utgivna av andra förlag.
Och jag hoppas man får reda på nyheterna när de blir det.

Uppehåll

Den närmaste tiden tänker jag fokusera på att plugga inför sommarens reseledaruppdrag, samt att skriva när jag måste. Boken är ute hos några förlag och jag väntar nog till i höst med att skicka ut den till fler, för då kan jag i lugn och ro läsa och rätta och skriva om i augusti. Jag hoppas på att få många nya idéer i sommar, då jag får se många nya miljöer. Det ska bli fantastiskt!

Jo

På det stora taget är det rätt fantastiskt att man bara behöver skicka ett manus till ett förlag för att bli läst och påtänkt för utgivning. De måste lägga ner rätt mycket jobb på att screna marknaden, för att hitta nästa stora eller lilla författare.
Jag har mycket att lära mig och får jag inte denna bok utgiven får jag hoppas på att nästa blir allmänt älskad. Jag tror på mig.

Måndag

Så då är det måndag och dags att sprutta igång på allvar! Ibland undrar jag om andra lever i samma verklighet som jag. Jag träffar ofta speciella människor som börjar prata med mig. En kille på tåget utan närminne, en tjej på ett tågspår som ville ta livet av sig och på väg till jobbet nästan varje morgon en kvinna som frågar om det är sant att polisen är efter henne och att hon kommer att kastas i fängelse. Nejdå, säger jag. Det är bara inbillning. Då blir hon glad.
Det kanske är för att jag pendlar.

Tänder på stress

Jag är i en absolut helt körd situation just nu. Jag ska skriva massor av artiklar till en tidning som trycks på måndag eftermiddag, som jag räknar med att också redigera helt själv. Tid: Torsdag, Fredag, Lördag, Måndag. Idag torsdag är vi två arbetande journalister, imorgon kanske tre, på lördag en och på måndag två. Men jag tycker faktiskt att det ska bli kul. Det är något att bita i.
Det är vardagens lunk och stress som jag mår dåligt av, inte extrema situationer lite då och då. Det tänder man bara till på. Sjukt. Får se om jag har samma inställning på måndag...

Att ta lyckan på allvar

Det är viktigt att ta sitt eget välmående på allvar. Att inse att det spelar roll att man mår bra. Det är faktiskt jättelätt att flyta in i ett prestationshjul där man bara är ett prov, en arbetsprestation, en tenta från att få vila, träffa vänner eller bara må bra. Där man till och med ska göra slut en annan dag, för det är så mycket att fixa, att bocka av, att prestera att man inte hinner ta tag ens i allvarliga problem. Det är ju inte riktigt klokt!
Hur många har "inte hunnit" boka in en tandläkartid på åratal, eller kolla ett växande födelsemärke? Vi svenskar har en bra arbetsmoral, men vår livsmoral suger röv. Och det är ett bildligt uttryck, för vem har tid eller lust till någon form av intimkontakt? När det är så mycket att göra, som är viktigt för våra arbetsgivare.

Mycket fel i slutet

Gick igenom mina sista kapitel idag, inför ett utskick till ett tredje förlag. Det var mycket skönhetsfel så rensningen behövdes verkligen. Usch, ja. Vi får hoppas att förläggare och lektörer från de andra förlagen verkligen gillar boken om de tar sig så långt som till slutet och kan förstå att större delen av slutet skrevs sist och inte har korrats lika noga.

Usch

Är trött efter helgens jobb och sitter och vid skrivbordet på arbetsplatsen och kämpar med motivationen. Jag vill bara sova. Kommer jag inte igång så är det ju bara jag själv som får sota för det imorgon!
Jag vill vara författare nu. Genast.

Hmm

Kapitel 1 har startat en utgivningstjänst, som verkar ganska bra. Jag är inte intresserad av att försöka använda mig av den för någon skönlitterär bok, för de skulle bara försvinna i mängden. Men de som haft 3000 visningar på Kapitel1 och ändå inte får kontrakt med något förlag (om det finns några sådana) skulle kanske kunna göra en liten vinst på det sättet. Och jag tror att handböcker eller sanna berättelser skulle kunna klara sig bättre.
Hmm. Inspirerande, hur som.

Tunga brev

Jag har postat boken till två förlag. I mitt drömscenario ser en förläggare potential i min berättelse och vill ge ut den, efter lite putsning. Det är trots allt den första bok jag skrivit, så den kommer inte att vara perfekt.

Avslutar

Rätt eller fel så håller jag nu på att avsluta boken, som blir ganska kort.
Rätt eller fel så vill jag nog skicka den till förlag nu. Det finns säkerligen en del skönhetsfel med mera. Men jag skulle behöva släppa det här under tre-fyra månader. Jag måste ägna maj åt att plugga in om Kroatien och jag vill börja på ett nytt skivprojekt nu i sommar. Hmm.
Älska mig, antag mig.

Ny dagbok!

Jag har alltid tänkt mig att allt naturligt ska falla på plats om jag börjar skriva dagbok. Jag har nu avslutat min första riktiga, regelbundna dagbok i livet. Och det känns bra. Nu börjar jag på nästa.
Köpte ett paket A4-papper nyss också. Ska skriva ut Dödligt Mod och ta hem innan dagen är över.

Kosmos talar

Jag håller inte på att bli galen. Men det verkar jag vara rätt ensam om. Om jag berättade om de jobbsamtal jag haft idag skulle ingen tro mig. Helt jäkla vansinnigt, hela jäkla dagen. Jag har själv blivit vrålförbannad på polisens förbannat godtyckliga så kallade utredningssekretess. Idag är det sekretess på samma uppgifter som de själva gick ut med igår. Man blir vansinnig. Det känns som att kosmos talar om för mig att jag måste lämna det här jobbet på en gång och ägna mig åt något vettigare. Kosmos tänker nog inte på kontrakt och uppsägningstider och så. Jag vill jobba med något positivt som gör människor glada. Inte minst jag själv.

Humor eller allvar

Jag tror att jag har en dragning mot humor i texter, för när jag menar allvar kommer texterna några korta stycken i taget. Men när jag blajar om mitt liv och relationer sprutar sidorna ut. Vad är detta? Ytterligare en kylskåpsstädningseffekt?

Översvämning

Jag har nästan översvämning på nya idéer just nu. Det känns som jag börjar på en ny bok varje dag och det verkar jättebra. Kruxen är bara att jag tror det här är en försvarsmekanism mot att jag inte vill avsluta den bok jag håller på med. Ingen aning om varför, men det här påminner om tentaläsning och kylskåpsstädning.

Nytt hopp

Piratförlaget meddelar att de tänker ägna lite mer tid i framtiden åt att läsa det som ligger ute på Kapitel1 och kanske "inleda samarbeten" om det hittar några guldkorn. Det låter fantastiskt. Det är ju själva grejen egentligen med forumet i sig. Det bygger dels på att människor som skriver söker sig till andra människor som skriver, men dels (och i ännu högre grad) att de skrivande vill bli uppmärksammade. Vill att världen ska veta att här är jag. Jag är på väg. Se mig. Så är det faktiskt. En del i att skriva är att vilja bli läst liksom en del i att spela musik är att spela inför andra. Alla skulle naturligtvis inte hålla med om det. Jag har spelat i band med människor som inte gillade att ha spelningar. De tyckte om replokalsgrejen. Men de allra flesta behöver och vill ha mål.

Vikariatet tar slut

Jag är vikarie för en mammaledig medarbetare och har precis fått reda på när vikariatet tar slut. Jag jobbar till mitten av augusti, sedan är det över. Sjukt nog känns det jätteskönt att få besked. Jag har ju alltid vetat att det skulle ta slut, men inte när. Nu gäller det att snåla med pengarna. Jag jobbar hyggligt mycket i sommar, dels på mitt nuvarande jobb, dels har jag ett annat knäck i några veckor. Men eftersom pengapumpen sinar efter det och det kan dröja innan man får pengar nästa gång om jag måste gå på A-kassa måste jag fixa en buffert. Hoppas jag hinner skriva lite i sommar också. Det här dödade verkligen effektivt min ångest över konflikten mellan jobb och skrivande. Och det är rätt bra. Ovisshet är verkligen värre än något annat. Nu ska jag njuta av tiden som finns kvar. Och satsa på framtiden som jag vill ha den. Just det, så det så!

Val eller inte val

Jag kan tänka mig att bli hemmafru, för min man och jag har försörjt varandra i omgångar. Men den här gången har jag den stabilare inkomsten. Jag skulle inte kunna tänka mig socialbidrag och jag skulle gärna undvika arbetslöshet om det var möjligt. Men hur mycket val har man i livet? Jag vet ju vad jag vill göra, men det ger inga pengar just nu. Jag kan inte sluta tro att det kommer att lossna. Jag kan se det lossna i mitt inre. Fast den visionen betalar inte hyran den här månaden. Mitt psyke skriker NEJ, NEJ, NEJ. Jag vill ägna allt mitt fokus på min bok. Det blir allt svårare att koncentrera sig på att andra saker. Jag är rutinerad nog att vara riktigt bra på det jag gör, men förr eller senare kommer min hjärna att sittstrejka.

Lägger ner Kapitel1

Jag ska låta inledningen till min kriminalroman vara kvar på Kapitel1, men försöka sluta vara engagerad på sidan i övrigt. Särskilt forumet. För det finns ingenting konstruktivt kvar där alls. Det är bara en massa spekulerande i hur förläggare fungerar och en massa tjafs. Innan Bok-SM var det en verkligt kreativ stämning på Kapitel1. Jag önskar att Piratförlaget skulle anstränga sig lite mer. Släng ut ett ben till de som är kvar. Håll sidan levande. Det är lätt för David Larsson att prata om hur alla som engagerar sig där borde vara tacksamma för att sidan skapats och inte kräva mer. Han har redan ett bokkontrakt och hänger bara på sidan för att han är i exil och inte har annat för sig. Antar jag. Alla andra sökte sig dit för att bli uppmärksammade som författare, få respons och ha en större chans att bli utgivna än om de inte varit där. Men nu har det blivit ett litet socialt forum, och har väldigt lite att göra med skrivande. Bok-SM tåget har gått för de flesta och finns det inget annat att satsa på skrivarmässigt, som har med sidan att göra, försvinner behovet av att den ska finnas. Det kanske bara var en illusion ändå, men idén om att förlaget höll ögonen uppe för talanger fick många att anstränga sig. Nu tror ingen det längre. Piratförlaget har händerna fulla med sin egen verksamhet och med Bok-SM. Sidans grundförutsättning är död.

Skriver på.

Det går inte fort, men det går framåt. Nu har jag en struktur på kriminalromanen ända till slutet och de lösa trådarna börjar plockas upp igen. Jag kommer att bli klar innan våren är över.

Är tystnad en lögn?

Eftersom mycket få människor (kanske inga just nu) läser den här bloggen så spelar det kanske ingen roll. Men jag har inte berättat allt på min skrivarblogg. Det gör man kanske aldrig, men det här handlar ju trots allt om mitt skrivande. Min dröm om att bli författare, inte om mitt sexliv eller min allmänna livsångest. Eller så. Jo, för en månad sedan blev jag preliminärt antagen till en deckarantologi. Det känns fantastiskt, för nu har jag ju fått ett antagningsbrev. Kruxet och anledningen till att jag inte velat prata med någon om det ligger i ordet före antagen. Preliminärt.
Jag vet att de preliminärt har antagit ungefär 25 novellförfattare. Hur många de har tänkt använda i boken är osäkert. Jag skulle gissa på ett dussin, men upp till 18-19 stycken är ju inte helt otroligt. Alla kommer nog inte att få plats. Det har de själva flaggat för och skrev i brevet att de kanske ger ut en volym två i framtiden. Ännu längre fram i framtiden alltså. Det känns inte så bra. Jag vill ju kunna glädja mig och jag är väldigt glad över att de faktiskt tyckte om min novell. Den är lite annorlunda så jag trodde att den skulle åka i papperskorgen direkt. Men man slutar ju aldrig hoppas och jag skrev den särskilt till dem, så jag skickade in den i alla fall. Och nu är jag så nära en utgivning att jag kan känna lukten av den. Och ändå, hälften eller en tredjedel av oss kommer att rensas bort. Därför har jag inte nämnt det. Men det spelar roll för läget idag.
Fick en positiv kommentar idag om min kriminalroman och det var verkligen i rätt tid. Jag måste skynda på detta plågsamma snurrande kring ämnet. Men jag har faktiskt något att säga. Det är väl där det kniper, tänk om ingen fattar? Eller ingen bryr sig?

JCO

Såg reprisen av intervjun med JC Oates på tv. Hon sade att författare måste ha tid att tänka. Det är verkligen sant. Man måste välja i livet och alla gånger väljer man inte rätt. Min lediga fredag valde jag att tvätta en mastodonttvätt istället och kasta rädda blickar mot min älskade Asus. Om jag någonsin blir klar med den här boken. Om den någonsin blir antagen och utgiven. Om jag någonsin blir en etablerad författare. Då kommer jag inte bara ge tidsbristen ett ansikte, utan skrivkrampen också. För mig går skrivandet lätt först när jag gått över en tröskel bestående, när jag cirkulerat runt datorn och kissat in reviret. Eller förstås när jag bara måste skriva, när idéerna flödar och man måste kasta ner anteckningar fast man egentligen har annat man MÅSTE göra av pliktskäl. Men man måste kunna styra sitt skrivande om man ska göra det här på allvar.
Ibland blir jag så förvånad när jag läser om hur andra i min situation tänker och arbetar. På Kapitel1 är vi ju en hel flock av människor som skriver och drömmer om att kunna leva på berättandet en vacker dag. Så man får ju intryck av hur andra är som är som jag, men inte. De verkar ha så oerhört mycket lättare att skriva och de verkar spruta ur sig så oerhört mycket ord på en gång. Jag skriver korta stycken och jag älskar inte alltid att skriva. Själva berättandet är fantastiskt men det vore ju bra om man kunde plugga en kabel till hjärnan och bara tanka ner det hela på hårddisken istället för att ta senvägen över tangentbordet.
Typ.

Franska

Jag har franska ikväll och jag känner inte för det. Jag orkar inte ens fika med trevliga vänner. Så en lektion känns hemskt. Och studierna vid sidan av jobbet får jag hoppa av. Skit också. Men det är väl så att man borde satsa allt på det som betyder mest, i mitt fall skrivandet. Jag har säkerligen mycket att lära, men jag tror på min förmåga och jag tror på mina idéer. Men jag är varken superman eller superkvinna, att jobba tar tid, att leva i ett förhållande tar tid, att försöka bli författare tar tid. Hobbies got to go. Hårt men sant.

Härligt!!!

Jag vet att jag kommer att få skrivtid imorgon. Det känns härligt! Jag önskar att jag kunde få ett halvtidsjobb inom mitt yrke. För då kunde man vara säker på att kunna betala hyran och ändå ha tid att skriva.

Provar programmet

Sitter och testar New Novelist för fulla muggar. Jag kan förstå varför vissa gillar den och andra inte. Jag tror att det är ett bra sätt att jobba för nybörjare som inte har en plan. För om man inte har något emot att ta råd av en dator så pushas man ju framåt och får utrymmesbegränsningar/fodringar så att man slipper tänka för mycket på sånt. Det är ju annars något man verkligen kan fasta i. Och om man vill få ner sina idéer och jobba framåt utan att använda sig av ett synopsis så kan det vara ett bra stöd.
Men jag tror definitivt att få gillar att jobba på det här sättet. Själv tycker jag det verkar jättebra. Det projekt jag redan håller på med vore omöjligt att tränga in i New Novelist trånga ramar, men ett annat projekt som är ganska löst men kul har jag börjat med här. Det är förutsättningslöst nog för att jag ska ha nytta av programmet. Intressant.

Blir kort

Min bok kommer inte att bli särskilt lång. Det lutar mot lite över 100 sidor i skrivande stund. Men, men. Jag jobbar på enligt plan. Så får man se om den planen håller eller om allt måste skrivas om eller byggas på igen.

New Novelist

Ser fortfarande fram emot att prova New Novelist, fast helt klart inte med den bok jag håller på med! Det finns nog ingen godkänd struktur som den skulle passa in i.

Skriver igen

Det har varit sjukligt stressigt den senaste tiden, på jobbet och i livet. Hur i helsike skiljer man de världarna åt? Om jobbet är jobbigt går det ut över livet och samma sak åt andra hållet.
På det positiva planet kan jag säga att fast än jag är trött och tråkig så skiver jag i alla fall igen. Jag har hittat en struktur för kriminalromanen och en plan för hur jag ska avsluta den. Min struktur är nog väldigt oortodox, men nu blir det som det blir i alla fall. Ska skriva klart. Gå igenom texten och rätta, samt se till att jag inte tappat några trådar. Det är mycket folk i min bok. Jag hoppas att mina huvudpersoner är så starka att man inte upplever det som rörigt. I verkliga livet är ju livt tämligen rörigt och vi springer runt i myrstacken till synes i fullt kaos.
Ser jättemycket fram emot mitt sommarjobb och vill helst avsluta boken innan sommaren så att jag kan tömma hjärnan innan jobbet och samla in helt nya intryck av helt nya platser.

Vill bli uppringd

Sitter på jobbet och väntar på att bli uppringd. Det är lite rörigt när det är stressigt och man verkligen måste få tag på någon som inte svarar i telefon, men som man vet av erfarenhet brukar ringa upp. Satans. Får inte blockera telefonen. Vill gärna ha allt fräscht i huvudet när han ringer. Men borde kanske, måse kanske börja med något annat emellan. Bajs.

Svårbedömt

Det är svårt att bedöma hur mycket jag har kvar på den roman jag jobbar på. Nu efter Bok-SM och Kapitel1 och hela det racet så finner jag det svårt när jag stannar till och försöker bedöma saken. Svårt att se hur långt det är kvar. Hur mycket mer jobb det krävs.

Planerar fika

På onsdag ska jag fika med Malin Vintén. Jag undrar hur det går med hennes roman och hon undrar säkert hur det går med min. Sedan vi snackade sist har den växt på bredden en hel del. Men fortfarande är den långt ifrån färdig.

Nyfikenx4

Sitter på jobbet. Lite motigt, men det ska nog gå bra. Och snart kommer påsken då man får tillfälle att vila lite och kanske till och med skriva.
Det har hänt ganska mycket den senaste tiden. Jag hann inte klart till Bok-SM, vilket möjligtvis var lika bra. Jag har ganska mycket jobb kvar att göra på den deckaren. Synd bara, eftersom Kapitel 1 fungerade som en så bra piska och morot. Nu får man hitta den disciplinen på något annat sätt.
Jag väntar otåligt på att mitt exemplar av NewNovelist ska komma. Jag är jättenyfiken på programmet och jag behöver verkligen ett välstrukturerat program att bevara mina anteckningar i. Jag börjar på så mycket olika saker och det börjar bli otympligt.
Är väldigt nyfiken på Axplocks kommande deckarantologi också. Jag hoppas att den snart ska vara färdig. Förlagsarbete verkar vara tålamodskrävande.
Förresten är jag nyfiken på en författarinna som heter Maria Gustavsdotter. Jag har inte läst henne, fast jag vet att hon är utgiven av Isabergs förlag. Saken är den att på hennes presentationssida där står det att hon i fem år arbetade halvtid med att skriva noveller för veckotidningar. Att många lyckas sälja en och annan novell är en sak, men som halvtidsjobb i fem år. Mycket imponerande!
Och jag är nyfiken på mitt eget skrivande i påsk. Fungerar anarki eller måste man skriva på en sak i sänder?

Aktuell novelltävling

"Novelltävlingen 2009

Novelltävling ska vi ha i år också (senast var 2007). Det har styrelsen beslutat. Som huvudansvarig för arrangemanget valdes Anita Andersson, som höll i tävlingen också förra gången. Hon biträds av Bengt Åkerblom. Dessa tillsammans med författaren och skrivarpedagog Gun Berger, som fått lysande beröm för sin senaste novellsamling, kommer att utgöra juryn, som senast den 1 juli vill ha in alla bidrag. Reglerna är nästan identiska med 2007 års:

* Tävlingen är öppen för alla.
* Novellen får ej ha publicerats förut.
* Novellen ska ha värmlandsanknytning.
* Inlämningsperiod: mars – 1 juli 2009
* Omfång: Max 10 sidor A4 med 1.5 radavstånd eller cirka 20 000 tecken exklusive blanksteg.
* Avsändare: Namn och adress får inte stå på novellen! Dessa uppgifter bifogas separat i ett förslutet kuvert med novellens namn utanpå. Författarna är anonyma för juryn till dess att vinnare är korad.
* Novellen ska vara utskriven på papper (e-post, diskett eller cd godkännes inte!). Sidorna ska vara numrerade.
* Senaste inlämningsdag 1 juli 2009.

Adress: Föreningen Värmlandslitteratur, Bibliotekshuset, plan 3, 651 84 Karlstad. – Märk kuvertet ”Novelltävling”!
Priser: Vinnaren erhåller 5000 kr, andra och tredje man/ kvinna erhåller 3000 resp. 2000 kr.
Vinnarnovellerna plus dussinet noveller kommer att publiceras i bokform. Inget honorar utgår, men författarna får var sina 5 ex. av boken.
Jury: Novellerna kommer att bedömas av en jury, som består av representanter för Föreningen Värmlandslitteratur och Värmländska författarsällskapet. Juryn eller juryns familjer får inte delta i tävlingen.
Juryns bedömningskriterier: Språkkänsla, kreativitet, originalitet, underfundighet och humor.
Priscermoni: Vinnarna får motta sina priser på Värmländska bokmässan (6-7 november) på Värmlands Museum i Karlstad, där också boken med de utvalda novellerna presenteras. "

På gång igen!

I två dagar har jag gått upp på morgonen och satt mig och skrivit. Nya idéer, inte manuset jag borde skriva på. Men ändå. Fast just nu behöver jag bara krafttag för att klara av jobbet i tre dagar till. Kanske fyra eller tre och en halv. Sedan är det påsk.

Tämligen oinspirerad

Sitter på jobbet. Tämligen oinspirerad. Annat var det i förmiddags då jag stickade ett mobiltelefonfodral och fortsatte på världens längsta halsduk. Har jag gått från att vara en intellektuell person till en praktisk? Händer sånt? Nu ska jag köpa godis, för jag måste få lite sprutt på aktiviteterna, annars blir det för stressigt nästa vecka. Socker är konstgjord andning för min kreativitet på jobbet. För skrivandet letar jag också lite konstgjord andning genom att beställa ett nytt datorprogram. Inte så dyrt dock. NewNovelist heter det och jag hoppas det ska göra det enklare att hålla reda på alla hundratusentals tecken som behövs i en bok. Ska rapportera när jag provat det. Kurser, program, skrivböcker, små leksaker hjälper ibland, men det som egentligen behövs är mycket enklare än så. Helt enkelt bara tid. Den mest svåråtkomliga varan.

För tyst om finalister

Det är ganska tyst om de första fem finalisterna i Bok-SM. Detta fastän de tekniskt sett är de mest intressanta. De är ju framröstade av svenska läsare, till skillnad från de fem finalister som lektörer nu väljer ut och som outas den 6 april.

Jag fattar inte varför inte svenska media skriver mer: Nina Blad, åttabarnsmamman från Småland och Kungsängen som fick flest röster är ju jätteintressant och lite småkändis redan.

Två av fem på listan är för övrigt vårdpersonal från Skåne, nämligen Vibeke Billing och Mari Åberg. Två kommande författare med rötterna i myllan och fötterna i vårdsandaler skulle jag plockat ihop i ett paket och intervjuat fort som fan om inte Skåne var så långt från vårt utgivningsområde. Särskilt som de har att brås på. Vad är det med svenska författare och sjukhuskorridorer?

Den unga fotbollsspelaren Joakim Rönning från Karlstad som satsar på pennan istället för bollen är inte helt ointressant heller.

Femte finalisten är signaturen Smygande katten. Eftersom ingen vet vem han/hon är fattar jag att ingen intervju blir gjord.

Spännande!

Så nu är det snart vilka hälften av finalisterna i Bok-SM blir. Så spännande. 29 minuter tills den slutliga listan publiceras.

Nöjd med Bok-SM

Jag är nöjd med Bok-SM fast jag inte ens hinner med den. Men tack vare denna omöjliga deadline så lärde jag mig mycket om hur man breddar en bok och jag hann nästan klart. Inte illa alls faktiskt. Ett jättehopp framåt.
Kapitel 1 fungerade bra också, därför att man blev läst av många och fick mycket respons. Det är en lyx man vanligtvis inte blir bortskämd med.
Jag tror att jag är född till att bli författare.

Gör om - gör rätt

Sommaren börjar utkristallisera sig. Jag vet var jag ska jobba och när. Jag vet vilka dagar jag är ledig. Ok. Under våren har jag gett mig själv för mycket aktiviteter utöver jobbet. Jag får slutföra det jag vill och måste, men annars får jag ta allti i prioordning helt enkelt. För det finns en naturlig begränsning i vad man hinner med.

Behöver ta ledigt

Det finns bara ett sätt att försäkra sig om att min bok blir slutförd. Det är att ta ledigt och skriva klart den. Kruxet är att jag är vikarie. Då ska man snarare säga tack och amen till allt jobb man kan få. Det är svårt att ställa krav när man ersätter någon annan. Just nu vet jag inte så mycket om framtiden. Kanske blir allt klarare denna vecka. För i mitt planerande av hur jag ska jobba och för vem måste jag också se till att få ledigt. Min bok kommer att bli jättebra. Om den blir skriven.
Det krävs tid.

Inte på länge

Jag har inte suttit på mitt favoritcafé och skrivit på länge nu. Det har varit för mycket att göra, vilket är mitt eget fel. Ska utarbeta ny plan.

Så trött

Blev dag- och kvällsjobb igår. Nu väntar jag bara in några minuter innan jag går till bussen och hoppas på att hemresan blir snabb. Är så helt otroligt trött.

Väntar med synopsis

Den dag jag skrivit en bok som blir antagen och utgiven ska jag fundera på att ha ett detaljerat synopsis till nästa bok. Jag har naturligtvis alltid haft en viss handlingsutveckling för deckaren jag skriver på nu, men det hade varit en stor miss av mig att börja jobba med ett detaljerat synopsis, med kapitelindelning och hela grejen. Detta helt enkelt därför att jag inte visste hur man gjorde när man skrev en bok.

Jag påstår inte att jag är någon expert nu, men jag har lärt mig väldigt mycket de senaste månaderna. Jag har alltid läst mycket och även recenserat böcker i flera år. Men det är en helt annan sak att skriva en roman än att läsa en. Och det är helt annorlunda att skriva en roman än en novell. Faktiskt. Att då i sin okunskap göra ett dåligt synopsis som man sedan följer hade varit ödesdigert. För mig, men var och en blir salig på sitt sätt.

Jag tror uppriktigt att: Man blir aldrig riktigt bra om man inte inser sina begränsningar. För om man gör det kan man komma över dem. Tror man att man är perfekt står man och stampar.

Läser nu

Håller på att läsa mitt manus nu. Början är rätt bra, men jag ser att jag kan börja breddningen tidigare. Måste plocka om. Man ser inte sådana saker förrän man läser igenom texten lugnt och stilla som vilken läsare som helst. Det måste finnas en rytm och logik i hela alltet.

Ännu mer

Shit, jag måste nog sluta räkna redan nu. Ska gå ut och fylla på mitt kontantkort med 100 kr och vill kanske köpa en tidning. Shit. Fan vad jag gör av med pengar!

Måndag 9 mars2

Gick precis ut och köpte godis för 16.50 för att pigga upp min sega hjärna. Har skrivit två artiklar i dag, men ligger ändå efter. 14.42. 127 kronor. Skulle jag spara pengar på att inte jobba haha....

Bok-SM

Bok-SM och Kapitel 1 har fungerat bra som en piska i mitt skrivande och har fått mig att arbeta lite annorlunda. Att få respons från läsare har varit fantastiskt. Men nu är det den 9 mars, min bok är inte klar och den 31 mars är det deadline. Då ska de färdiga böckerna vara inlämnade till tävlingen. Jag kommer nog inte att vara bland dem. Det är fortfarande inte omöjligt, men jag tror att jag nöjer mig här. Jag vill skriva en jävligt bra bok, som blir antagen av ett förlag. Hinner jag till 31 mars så visst då deltar jag i tävlingen. Men gör jag inte det så kör jag den vanliga modellen. Skickar iväg ett fysiskt paket, bära eller brista. Jag har haft på tok för mycket för mig de senaste månaderna. Jag borde åka iväg någonstans och bara skriva. So wish I could.

Ambitioner

Det är inte det att jag vill sluta jobba. Jag trivs jättebra på det jobb jag har nu. Det är det att min tid är konkurrensutsatt. Jag vill hinna göra andra saker också. Personligen fattar jag inte hur småbarnsföräldrar får till livet. Det är fullt sjå även utan ungar, men jag antar att det beror lite på vad man vill göra. Om jag inte hade andra drömmar så skulle jag väl bara ta en öl med kompisarna efter jobbet och så vore det bra med den existensen. Men nu har jag ambitioner och det är ju verkligen på gott och ont. Ha roligt eller uppfylla sina drömmar. Vad gäller skrivande så är det ett faktiskt val.

Måndag 9 mars

Klockan är 13.42 och jag är på jobbet. Kom lite senare än vanligt, typ, 9.30, eftersom jag ska jobba i kväll också. Imorse brände jag 60 spänn på två latte då jag och min man fikade på väg till jobb/skola. Nu har jag precis varit i mataffären och köpt: 365 gram ojämna skivor kalkon, 1 kg rödbetssallad, dambindor, tortillachips och en plastkasse för en summa av 50,50 kr. Inköpen är typ lunch i dag och lite längre. Får väl se.
Så 110,50 än så länge på en halv dag.
Vad värderar jag högst latte eller frihet? Tuff fråga!

Mycket nu

Jag har inte skrivit så mycket den senaste tiden. Så mycket annat händer. Dock fungerar det jättebra på jobbet just nu. Det är ju också kul, men i alla fall. Jag funderar som vanligt mycket på vad som är viktigt i livet. På sista tiden har jag verkligen börjar se kopplingen mellan pengar och frihet. Frihet att skriva skönlitteratur. Hur mycket pengar behöver jag egentligen? Jag ska prova att skriva upp allt jag köper i en vecka. Exakt allt. Det kommer antagligen att få mig att inte köpa en tiodel så mycket som jag brukar, men i alla fall. Vill ha lite bättre koll. Om jag i framtiden satsar på ett friare liv, med frilansande och skrivande, så kan jag inte ha för mycket hål i plånboken.

Leeeeeedighet snart.

Klockan är kvart i ett på dagen och om några timmar går jag på min långledighet, fredag, lördag, söndag. Underbart. Har börjar plugga lite och hoppas kunna hinna långt under helgen. Annars ska jag bara ha det bra. Och försöka komma lite längre på Kapitel1, 50 000 tecken till bok-SM. Jag hoppas kunna delta innan veckan är över och sedan ha fem veckor på mig att avsluta boken och finslipa den lite innan deadline 31 mars. Shittans, mycket nu. Men mycket roligt.

På äventyr!

Livet är ett äventyr, om inte annat borde det vara det. Därför har jag bestämt mig för att se det så också. Man vet aldrig hur länge man får behålla det, så man borde ta mer vara på sin utmätta tid.
Ibland förfaller jag i rutiner, som jobba, gnälla, äta, gnälla, sova. Så kan man inte ha det. Jag har aldrig brytt mig mycket om pengar, men en sak är säker: Det är bra mycket enklare att fixa en löneförhöjning eller ett statusjobb än att köpa sig det minimum av egentid man behöver för att fungera bra som människa. Det är faktiskt bra mycket svårare att finna balans än något annat, eftersom arbetsmarknaden inte är skapad för människor som är ärliga.

Trött

Fy tusan vad trött jag är. Vill bara få en period då jag kan få vila lite, helst utan arbetslöshetsångest eller liknande.

Lite sur

Loggade in på Kapitel 1 häromdagen. Hade fallit från typ 8-9:e till plats 60 över en natt. Ok, så är det där. Inget att fästa sig vid. Gick in nu på morgonen. Läste återigen den historien om en åsna som någon lagt in som svar på en tråd där jag bett om textkritik. Personen hade dessutom gjort ett nytt inlägg på min tråd om att han minsann ville ha en kommentar på sin berättelse för den tog honom sådan tid att skriva. Ok, jag gav honom ett svar där jag förklarade att jag såg helt motsatt på situationen. Att man inte behöver vara rädd för textkritik eftersom man själv i slutänden bestämmer över sitt eget verk. Men var och en blir ju salig på sitt sätt. Genast dyker en kvinna upp och försvarar honom, hans inlägg om att folk som vill ha respons är åsnor hade tydligen frälst henne en gång för alla. Vad är det för fel på människor? Om någon vill ha hjälp ger man väl hjälp eller väljer att inte göra det? Svarar man med att diskutera hur man själv minsann aldrig vill ha hjälp?

Nya trick funkar

Jag blev nästan intvingad i detta nya sätt och jobba (som i och för sig är exakt som tidigare men i snabbare takt). Nu finner jag att det var tur, faktiskt. Tror jag just nu i alla fall. För jag ser hur pusselbitarna kan passas ihop och hoppas att karaktärerna ska växa på köpet. Hmm. Jag vill inte vara en ordbajsare, men av diskussionerna på Kapitel 1 att döma är jag tydligen väldigt kortfattad.

Samlar råmaterial

Min skrivprocess har ställts inför nya förutsättningar, därför försöker jag jobba annorlunda. Redan tidigare har jag märkt att de dussintal historier jag fristående börjat skriva på visar sig vara en och samma historia i slutänden. Det var förvånande för mig, eftersom jag aldrig tidigare skrivit en roman. Eller försökt skriva någon riktig roman. Detta är antagligen välkänt för riktiga författare antar jag. Jag har massor av novell-liknande utkast som går åt samma håll.
Hur som helst. På måndag startar Bok-SM på Kapitel 1:s sida och eftersom jag varit med från starten på Kapitel 1 vill jag också vara med från starten på Bok-SM. Då måste man ha 200 000 tecken i sin bok, men boken behöver inte vara färdig. Så jag börjar samla in material som omsider ändå skulle hamnat i boken, men som jag aldrig skulle lagt upp förrän jag var färdig med det hela. Nu måste jag tänka annorlunda och jag letar just nu upp råmaterial kring berättelsen. Det ska ju till en massa ren deckarintrig också, som jag tänkt ut men inte skrivit ner. Ja jösses.
Men i går mötte jag två fantastiskt inspirerande människor som fick mig att ta nya tag. Det första var en spännande person jag intervjuade som fick mig att vilja våga. Det andra en kille på bussen som började prata. Människor är fantastiska. Man ska inte kväva sig själv och den människa man vill vara.

Mmm

Jo, ny dag. Trött. Hoppas få mycket gjort innan dagen är över... Vill röja undan och tänka på annat.

Trött och seg

Känner mig seg och får inget ur händerna. Usch avskyr den känslan. Det är trevligt när man får mycket gjort. Vad det än gäller. Shit. En kollega har sagt upp sig, ingen direkt närstående och man får gratulera, han går till större och bättre ting. Men i alla fall, hade varit kul att få hit någon man känner. Men, men... Själv bara vikarie ju.

Textrespons

Jag är inte så bra på att ge textkritik. Vet inte varför. Skulle aldrig kunna leda skrivgrupper, det är en sak som är säker.

Bra respons

Har förövrigt fått mycket bra och intressant textrespons på sistone. Både på Kapitel 1 sidan och via Johanna W när skrivarkursen för henne avslutades i går. Den handlade om arbetsmetoder, men lite textprat blev det ändå. Kul, kul. Jag tänker inte gå någon mer kurs på ett tag, förutom i stickning. Men all inspiration är bra inspiration. Läs mig gärna, särskilt i de sist skrivna kapitlena finns det säkerligen mycket att anmärka på/upptäcka för nu börjar det gå undan. Fast jag skriver från slutet nu. Måste tillbaka till nutiden.
Två månader kvar och två tredjedelar kvar.

Jisses

Oh Shit Alabama. Nu sätter det i gång! Minsann. 9 februari drar Kapitel 1 tävligen i gång på allvar och 31 mars ska alla böcker som vill vara med vara färdigskrivna. Oh yeah. Inga fritidsproblem här alltså.

Full fart!

Nu är i alla fall skrivandet i full fart. Jättekul!

Under konstruktion!

Boken har dalat i natt, som jag visste att den skulle göra. Men det känns ändå rätt bra. Räknar för övrigt med mellanslag nu när jag räknar tecknen i kriminalromanen. Jag ska nog satsa på att göra den lite längre än 200 000 tecken, eller i alla fall inte räkna blankstegen i slutet. Men just nu ser jag i alla fall hur det växer. En tredjedel skriven!

Oj

Just nu är jag på toppen av topplistan på Kapitel 1. Det känns jättekonstigt. Jag vet att denna listan bara är temporär och att placeringen där inte spelar någon roll. Jag vet också att jag, antagligen inom loppet av några minuter, kommer att dala igen lika fort som jag placerade mig. Jag vet också att listan sedan någon vecka är konstig. Förut var den mer stabil. Men i alla fall. Kanske borde jag stirra på boken under tiden, tills den faller ner. Bara för att minnas hur det kändes att se den på toppen av toppen av en lista. Jag känner mig nästan skraj. Är jag undermedvetet helt inställd på att alltid förlora? Fungerar jag verkligen så?

Jobbig men positiv

Jag känner mig ganska jobbig just nu, huvudsakligen för att jag vill vara supereffektiv. Har liksom inte tid att strula runt. Fast å andra sidan är jag i alla fall väldigt glad. För nu märks det att det är ett nytt år. Massa roliga saker som börjar och tid att hugga i ordentligt. Sådant gillar jag.

Regn och rusk

I dag var det snöblask, regn och blötsnö på en gång, i Göteborg. Eländes, elände. Trött och frusen.

31 mars

Kapitel 1:s preliminära deadline för "casting" (det vill säga att man lägger ut sitt färdiga manus om minst 200 000 tecken på deras sida och signalerar att man vill vara med) är 31 mars. Det är skönt att det börjar närma sig ett datum. Deadlines är bra.

Ja jösses

Det finns ett antal faktorer som avgör vem som blir publicerad eller inte. Steg nummer ett är definitivt att skriva klart och avsluta boken. Oavsett vad den handlar om eller hur den startade. Utan ett färdigt manuskript blir det ingenting av författandet.
Folk pratar mycket om unika idéer och språk etc, men transpirationen är inte att förakta.

Minns inget

Jag kommer inte ihåg när vi i gruppen skulle ringa varandra efter jul. Om vi skulle göra det. Men jag kommer ihåg att det är avstämningsmöte med J nästa torsdag. Det är skönt med nytt år för det kommer nya möjligheter och annat att tänka på. Fast det kan bli lite stressigt också.

Jag är fri!

Det slog mig i dag att jag är fri. Jag har valt mitt liv och jag kan välja om. Göra något helt annat, leva helt annorlunda. Om jag vill. Jag brukar inte känna mig fri. Tvärtom känns det ofta som att jag målat in mig i ett hörn, där jag är helt beroende av en månadsinkomst som anställd. Lönen ger förutsättningar för att leva, men inte mer. Det skapar inget mervärde som skulle kunna bygga upp något mer. Det är det där de kallar ekorrhjulet. Men man kan faktiskt bryta det. Jag är fri att försöka. Det bästa med mitt yrke är att jag hela tiden träffar människor som lyckats göra just detta.

Inget val

Det finns inget val. Om jag slutar drömma dör jag. Därför ger jag inte upp fast det känns jäkligt motigt ibland.

Lördag

Det är lördag och jag är på jobbet för att jag fick för lite gjort i går. Trött som skam och chipssugen. På måndag ska jag börja på ett nytt projekt själv som jag tänkte skriva en roman om så småningom. He-he. 99 to go. Jag tror att jag är Bridget Jones verkligen och inte ett dugg mer smart. Fast jag kan inte påstå att jag visar baken i direktsändning direkt, så glammig blir jag nog aldrig ; )

Mmm

Det är snö i Göteborg i dag. Massor av snö. Men när jag går hem från jobbet är nog allt borta igen. Jag har 16 korta kapitel på Kapitel 1 och en kärleksroman som jag inte vet vad jag ska göra med. Och 100 idéer att fortsätta på. Jag måste ta en fika på mitt favoritfik snart igen, för där skriver jag så bra. Och de har börjat med GI-mat.

Missade två tåg

Jag har precis missat två tåg i rad. Och ska till jobbet och se dagens tidning. När jag kom hem i går hade hantverkade flyttat ut allt i hallen. Och det vedervärdigt stökigt. Önskar jag hade råd med en liten bostadsrätt, typ mitt i Stockholm. Jag vill slänga allt jag äger. Allt är bara i vägen. Och jag vill inte bo i hyresrätt och inte veta när någon kommer in i mitt hem och röjer runt. Det är pinsamt.

Liten i världen

Det är synd att man är en så liten person i världen. För om man har en riktigt bra idé, så hörs den aldrig. Svarade nyss på en fråga på Kapitel1 om fred i mellanöstern. Min idé är typ den bästa någonsin i det området. Men den kommer aldrig att få en chans att höras, eftersom jag är ingen. Man löser inte krig genom bomber, man måste hitta gemensam mark och framtidsdrömmar, men vem fan bryr sig. Inte Israel i alla fall.