Så många tankar!

Jag gillar inte den där känslan som kommer när man är lite stressad. I natt drömde jag om att drunkna. Jag gick på en liten väg då jag plötsligt märkte att asfalten var täckt av ett litet lager vatten. Jag plaskade ändå vidare uppför backen och på andra sidan krönet började det bli strömt. Plötsligt såg jag att jag höll på att gå rakt ut i en upprörd innansjö, där vågarna var höga och stora segelfartyg kastades omkring, hjälplösa i de lekande vattenmassorna. Jag försökte vända om och gå tillbaka, men det var så strömt att jag fördes med ut i vattnet. Jag försökte skrika, men upptäckte att jag tappat rösten. Vaknade. Det är alltså den känslan jag menar. Panik. Det är inget logiskt alls med att plötsligt känna så, men det händer när planerna blir lite för många och kontrollen lite för låg. Min naturliga reaktion är alltid: Koala. Ta det lugnt, göra ingenting. Det låter bra, men är kontra-produktivt eftersom man då får ännu mer att göra, nämligen det man inte fått gjort. Har tagit en h-vetes massa basårstentor, men i går tror jag att jag missade min första. Shit. Samtidigt har jag en massa jobb framför mig att förbereda och försöker skriva. Det är ju jättebra och jättekul, bara man kan sluta att känna stress. Ska göra ett allvarligt försök!